Jasa jaha nu sitter jag har med en pase Gott&Blandat som jag kopte pa IKEA i lordags. Lagom halsosamt efter gymmet! Hehe

Fast ska jag vara arlig ater jag sallan godis.

Gjorde spaghetti carbonara till middag, och nu ar David nykar. Vagen till mannens hjarta gar sannerligen genom magen!

Kollade min referensstatistik och det visade sig att en person funnit vagen till min blogg fran en sokning efter sexiga underklader pa Eniro! Da blev jag banne mig nojd.

Dagen pa jobbet idag har varit lite sisadar. Lite stressigt. Hade egentligen inte mycket jobb men jag blev avbruten hela tiden sa jag blev liksom aldrig klar... Eller ja, klar blev jag ju faktiskt i slutanden, men jag behovde verkligen varva ned pa gymmet. Skont att rora pa sig och stressa ned. 

Sag ett nyhetsinslag imorse om nagon kvinna som hade ordnat song audition for kvinnor over en viss kladstorlek. Ar det verkligen bra, tankte jag for mig sjalv. Damen som tagit initiativet sade att jo, det var det ju, for att visa att storre kvinnor kan ocksa. Men, tankte jag, kommer det inte bara gora "linjen mellan tjock och smal" annu tydligare? Jo, naturligtvis kunde flickorna dar i rutan sjunga himmelskt bra, men faktum kvarstar ju att de ar overviktiga. Overvikt ar en halsorisk. Det ar mitt storsta problem med det hela. Jag tycker att man ska rora pa sig. Jag tycker inte att man ska vara mager... hm, men ska sanningen fram sa ar jag ocksa valdigt paverkad av alla flickor pa olika bilder som ar sa smala, och da kan jag visst tanka att jag ocksa skulle vilja se ut sa. Det ar lange sedan jag var mager, det slutade jag vara i fjortonarsaldern. Nu ar jag fortfarande smal, och jag styrketranar sa jag har muskler, men ibland ibland sa smyger sig tanken in att jag vill ga ner nagra kilo, for att jag vill se ut som "de dar". Fast tja, jag tar det inte alltfor allvarligt antar jag, nu nar jag sitter har med Gott&Blandat.

Sahar tycker jag egentligen: overvikt ar inte bra, mager ar inte bra, men fin och kurvig det ar bra. Sjalv har jag ganska tydliga kurvor nu for tiden men jag tycker det ar valdigt feminint och kvinnligt och det ar ju en kvinna jag ar, eller flicka eller tjej (jag foredrar lady). 

Sa ja, jag tycker att ni overviktiga ska ta tag i problemet och ga ut och rora pa er. Jag blir glad nar jag ser folk som forsoker bli av med sin overvikt. Det ar modigt, for jag kan forestalla mig att folk glor ganska mycket. 

Hm vet inte hur jag kom in pa det, kanske var min Gott&Blandat.

Nej nu ska jag ta en kvallsdusch.

Dusch ar nagot av det basta som finns mmmm 

Haha en kompis lankade just den har sidan till mig. Tror det ar min nya favorit bara for att den ar totalt onodig. =)

Oooh det har ar ju en valdigt intressant sektion.Kan borja med att saga att jag har en ganska unik smak nar det kommer till nattliv sa jag kommer inte ta upp alla RnBklubbar, technoklubbar och sa vidare, nej, nu ska ni fa se pa riktiga grejer. Har i England kan man ju ga ut pa vilken pub som helst nar som helst om man tycker att det ar nog som nattliv. Som du kanske begriper sa har jag knappast besokt varenda pub i London- det skulle vara en livstids arbete. Standarden pa pubar ar vanligtvis ganska generel dock, sa oroa dig inte over det. Covent Garden, som jag tidigare namn, ar ett utmarkt stalle att ga ut om man gillar just RnB, techno, pop osv som dansmusik framat smatimmarna.Klubbar som dessa ar inte sa svara att hitta. De finns lite har och var spridda over London. Men var gar man om man siktar lite hogre?  Lets hit the big things, aye! 

Som jag ocksa tidigare namnt:
Jag alskar Camden Town. Har, ladies and gentlemen, kan ni ga ut om ni ar inne pa det lite morkare, det lite mer mystiska. I Camden gar the goths ut.

  For en bra fredagskvall rekommenderar jag starkt att borja med "The Dev" innan klubben oppnar. Hela namnet ar "The Devonshire Arms". Om du vill komma in har utan problem, sa kla dig i svart. =) Det ar inte sa illa som det kanske later pa de olika kommentarerna under lanken, jag har kommit in utan "fuss" kladd i vit korsett och svart kjol (men som man sager, vitt kan passera som svart om man bar det pa ratt satt). Lite svart eyeliner och du ar "sorted".

Inne pa The Dev brukar en brokig skara av goths i de flesta aldrar samlas for att ta en drink och umgas. Tvartom mot vad manga tror sa ar goths oftast valdigt vänliga och utatriktade. Jag har aldrig haft nagot problem, eller de med mig, att "passa in", trots att jag inte ar en riktig goth. Jag klar mig helt enkelt i svart for att jag tycker om svart, och tar efter en del av hur goths klar sig och sminkar sig for att jag tycker om den stilen.

For att fortsatta kvallen sa ar The Electric Ballroom (som du ser om du besoker hemsidan har de andra evengemang andra kvallar men fredagar ar alltsa den "morka" kvallen) ett utmarkt alternativ.

Nar jag besokte David i England forra varen, sa tog han med mig hit pa var forsta kvall tillsammans. Det var underbart! Forsta gangen jag gatt ut nagon annanstans an pa en vanlig klubb med popmusik.

Pa The Electric Ballroom finns det cage dancers, tung musik och intressanta manniskor.

Aven har ar svart att rekommendera men kladkoden ar inte sa fasligt strikt, men jag kan lova att du inte kommer in om du har pa dig blajeans och vita jumpadojjor. Nej, slang pa dig ett par svarta combat trousers eller en lang kjol (spelar ingen roll om du ar man eller kvinna) och svart skor sa kommer du in.

For ett par manader sedan bestamde jag och David att nu var det dags for en riktigt svart natt ute. David drog sig till minnes att ha hort nagot om en klubb vid namn Slimelight som lag gomd nagonstans i London, och att det tydligen var en utpraglad klubb for alla goths, metal people och sa vidare. Jag gjorde lite efterforskning pa jobbet och mycket riktigt, Slimelight fanns fortfarande.

Slimelight ar forresten oppen pa lordagar.

Sa vi drog ivag till Islington, som ar en ganska trendig stadsdel, och satte oss pa en bar och vantade pa att klockan skulle bli tio, da Slimelight oppnar.

Vi borjade ga ditat nar klockan var tio, och begrep inte vad som var fel. Vi hittade ratt adress men... det var ingen klubb dar som vi kunde se. Nej, vi hade hamnat i en liten grand, latt forfallen, med lite soptunnor har och var och hoghus pa sidorna. Hm, tankte vi, bast att vanta en liten stund i alla fall.

Efter ett par minuter dok en annan man upp, kladd i langrock och slokhatt. Han narmade sig oss och sa,

"Oh you here for Slimelight?"

"Yeah," sa vi.

Vi insag att det nog skulle oppna lite sent. Minuterna tickade forbi och fler och fler borjade anlanda. Alla kladda i svart, lack, korsetter, langa rockar och sa vidare. Underbart! Sjalva hade vi ju saklart ocksa svarta klader och langa skinnrockar, samt make-up (aven David, jag brukar kunna overtala honom att satta pa sig svart kajal nar vi ska ut pa vara goth nights) och jag hade mitt da roda, langa har, fint uppsatt uppe pa huvudet. Efter ungefar tjugo minuter av vantan, varav tio minuter inkluderade personal som forberedde ingangen in i ett av hoghusen, sa fick vi antligen komma in (det var faktiskt ratt kallt ute).
Val darinne... ja.. vet inte vad jag ska saga! Det ar definitivt den mest underground klubb jag nagonsin sett och formodligen kommer se! Klubben ligger i lokaler som varit elektrowerks, hastsjukhus med mera. Forsta vaningen bestod av bar och dansgolv pa stampat jordgolv. Hela lokalen riktigt utstralade industri. Pa vagen upp till andra vaningen (toaletterna ska vi inte tala om) fanns det en liten bioavdelning med gamla flygplansstolar att sitta i. Andra vaningen var det vanligt golv pa dansgolvet.

Hm jag kan verkligen inte beskriva upplevelsen, men det ar verkligen nagot i sitt slag. Det maste ses med egna ogon, ni kommer inte tro mig. =)
Men har galler det att kla sig speciellt. Man behover inte kla sig i svart, aven om 99% av alla dar inne har pa sig svart. Sag ett par roda kjolar och vita drakter, men jag tror inte rosa gar hem. Inte jeans heller eller gymnastikskor.

Okej, detta ar alltsa mina favoritstallen som jag kan rekommendera!

Om du vill ga till Slimelight sa tank pa att det kan vara svart att ta sig hem sent fran Islington. Jag och David gav upp att forsoka hitta en taxi. I slutanden tog vi en nattbuss som vi lyckades hitta, till Liverpool Street och darifran gick vi hem. Tog typ tva timmar eller mer for oss att komma hem. Det var det enda negativa med Slimelight, annars var det en valdigt intressant kvall!

Usch jag tycker mandagen kom lite for tidigt den har gangen. Kanner mig inte riktigt i fas for att ga till jobbet. Fast jag har sovit lite daligt ocksa. Jag hoppas att tunnelbanan ar battre an forra mandagen.