Herregud, har knappt sovit nu pa flera natter. Kan inte somna forran jag legat och vridit pa mig ett bra tag, och sedan vaknar jag vid fyra pa morgonen... det borjar bli lite slitigt nu.

Tack och lov att det snart ar midsommar- sedan blir det morkare igen.  

I resten av detta inlagg vill jag ta upp vad jag kallar "tragiska bocker", vad alla andra kallar dem vet jag inte.Det ar det hela fenomenet med dessa trendiga bocker just nu, dar man kan lasa om barn som blir valdtagna av sina pappor, misshandlade av sina mammor, mobbade i skolan och allt annat hemskt mellan himmel och jord, som jag talar om. Bocker som dessa ska vara "verklighetsskildrande" och finns dar sa att man "oppnar ogonen", och vart jag an vander mig tycker jag mig se nagon som frossar i dessa, i min mening, totala litterara katastrofer.

For varfor i hela fridens namn vill man lasa om dessa tragedier? De finns ju dar varje dag ute pa gatan om man vill se dem men nej, dessa blundar vi for istallet. Pa jobbet talar ni med varandra om Pojken Som Kallades Det, nar er grannflicka kanske blir slagen av sina foraldrar, men det valjer ni att inte se for ni vill inte sjalva hamna i problem. Fast dar pa jobbet talar ni om Pojken och latsas att ni vet vad det hela handlar om.

Skarpning.

En annan sak med detta vittspridda fenomen som jag inte begriper ar varfor folk vill lasa det? For det forsta behover forfattaren knappt ens ha talang for att lyckas ge ut en tragisk bok- det saljer anda, men varfor vill du lasa det? Varfor vill du lasa om nagon annans misar? For att sjalv ma battre och inse hur bra du har det?

Sjalv blir jag bara deprimerad. Jag har aldrig last en tragisk bok. Det narmaste jag kommit ar "Ondskan", och den blev jag tvingad att lasa i skolan. I ovrigt har jag helt hallit mig undan allt som har med detta att gora. Varfor utsatta sig for plagan?

Nej.

Vill man ha verklighet kan man kliva ut pa gatan, och dar kan man hjalpa ocksa. Nar jag laser ar det for att jag vill besoka en annan varld.

 

Elisabeth

20 juni 2007 23:47

Tack för din kommentar på min blogg! Håller helt med dig - guldkornen får ge vika för gruskornen i människors liv!

Håller också med dig i "tragiska böcker"-tänket! För många människor är det nog så - det är lätt att känna empati och omsorg på avstånd... men att engagera sig, och verkligen hjälpa sin nästa - dit är vägen mycket lång...!
Jag är dödens rädd att min blogg ska bli någon snyft-portal... jag skriver av 2 orsaker: att minnas den resa vi gjort/gör tillsammans, och för att jag hoppas att det ger mig lite rehabilitering...

Ha det gott..

Ps. Du är välkommen tillbaka när du vill...!

http://himlastigen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kom hem i lordags mitt pa dagen men sedan pa kvallen kunde jag inte sova trots att jag varit uppe sedan klockan fyra pa morgonen. Jag var jatteledsen helt enkelt. Nar jag ar valdigt upprord, eller glad ocksa for den delen, sa ar mitt satt att hant...

Suck. Jag forsoker vanligtvis att inte tycka synd om mig sjalv men idag ar det banne mig svart. Forsoker hitta ett tempjobb, och ska pa registrering hos en agnecy klockan 15.30 idag, som jag hoppas gar bra. Har jag tur ringer de redan imorgon och sag...

Ja nu ar jag har igen. Kanns bade bra och jobbigt att vara hemma, for det ar ju egentligen hemma nu, men nu nar jag varit i Sverige sa kommer jag sakna det mer igen. Har varit uppe sedan klockan fyra imorse, var hemma i lagenheten igen runt lunchtid...

Nu är David på väg till flygplatsen! Hans plan avgår om ett par timmar. =) Ska bli jättekul att träffas igen! Känns som en evighet trots att vi sågs för en vecka sedan, men jag tror det alltid kommer vara sådär. Det blir nog så när man, som vi, bodde...

Ja imorse bar det av till stranden. Mor min köpte med lunch, varsinn sallad, det är lagom så här i värmen, för varmt är det! På stranden var det en massa folk som vanligt, mycket barnfamiljer och ungdomar. Det är en populär badplats där vi var. Var e...