Skont med fredag. Fast ibland tycker jag att fredagar ar lite av en besvikelse. Man ser framemot helgen sa mycket, men sedan nar den faktiskt kommer sa lever den inte alltid upp till alla ens forvantningar.

Kanns i alla fall battre idag. Nar jag kom hem igar fick jag en stor kram av David- det kandes bra =)

Jag var ute och at lunch med Kieran igar, och det gjorde mig ocksa pa battre humor. Det kanns sa skont att ha en man att klaga over man till. Hehe
Han bara skrattade och sa att hans flickvan hade kort med the silent treatment i flera ar, och nu hade han borjat med att nar hon antligen var "redo att prata igen" sa var inte han det.

 "Ibland har vi gatt i en vecka utan att prata med varandra," sa han glatt.

Det ar ju att ta i lite val, tankte jag, men roligt att hora om anda. 

Mindre bra ar att hans morforaldrar bjod over oss pa lunch pa sondag. Jag vill inte ga. David fragade mig, nar han var i telefon med sin morfar, om vi ville aka dit pa sondag. Som att ett nej fran mig hade spelat nagon roll. :P

Hur som helst, nar jag kom till jobbet imorse sa fick jag antligen klart for mig varfor vi har ett gammalt fotbollsmal med nat ute pa borggarden. Dar stod namligen min nagot excentriska chef och ovade golfsvingar, och bollarna hamnade ju da i fotbollsnatet. Jag undrar om han nagonsin jobbar egentligen! =)

Ska ju saga upp mig fran mitt jobb nasta vecka eftersom vi flyttar. Kommer jobba har tre veckor efter det, men det kommer ta mig cirka 1,5 timme enkel resa, sa tre timmars resvag varje dag till och fran jobbet, och det ar inte vart det. Dessutom ar jarnvagskostnaderna skyhoga, plus att jag ju borjar plugga i host. Ska se om jag hittar ett tempjobb i Colchester under september. Ska ju hem till Sverige ett par veckor i Augusti. =) Ser framemot att aka, vill ata fil! Det finns ingen fil har =/ Jag vill traffa min hund och mina foraldrar ocksa saklart. Har inte velat aka hem tidigare for jag ville bo in mig ordentligt har forst. Kandes som att det bara skulle bli jobbigare att gora England till hemma om jag akte till Sverige tidigare. Kandes ju lite jobbigt har i borjan, saknade Sverige, men nu kanns det battre.

Hm ska forsoka se ut som att jag jobbar lite nu...

Idag ar en sadan dar trakig, jobbig dag.

Trälig ar nog det ratta ordet.

Jag och David hade en liten dispyt imorse, for eftersom jag inte hade diskat igarkvall (gick och lade mig tidigt sa att jag antligen skulle fa lite somn) sa hade ju inte han heller gjort det (han satt uppe och spelade dataspel istallet) sa da hade det ju inte blivit gjort och det verkade vara mitt fel.

Hur träskallig far man bli?

For att jag inte diskar och stadar koket en kvall som jag brukar gora, sa blir det inte gjort for han vill hellre spela dataspel. Ja vem vill inte det?

Sedan kom det upp en massa andra saker dessutom (som det alltid gor vid sadana har tillfallen).

David har flexitid med sitt jobb, sa hans dagar brukar se ut att han masar sig in nagon gang efter klockan nio, sedan tranar han pa gymmet pa arbetstid och sedan gar han hem runt fyra eller fem pa eftermiddagen.

Jag maste vara pa jobbet klockan nio, och sedan maste jag stanna till halv sex. Efter det kan jag gora saker som jag vill, som att ga till gymmet. Da tycker jag att han verkligen kan gora sin del hemma. Sa det sa.

Anyway, eftersom jag inte har flexitid sa gar jag upp en speciell tid pa morgonen, och da har jag beraknat hur mycket tid jag har till allting som att ata frukost, duscha, sminka mig osv. Jag kan inte klamma in nagot mer for da blir jag sen.

Imorse nar David gick upp satte han sig vid datorn och borjade andra var adress pa en massa olika stallen eftersom vi flyttar snart (nasta lordag), och forsoker fa mig att gora samma sak, just nu, men jag hade inte tid, och begrep inte varfor jag inte kunde gora det senare, som ikvall eller under dagen. Dessutom behover jag bara andra adressen till min bank, eftersom jag inte har nagot mer har i England. Da blev han jattesur pa mig och det var det som satte igang hela dispyten (jag och David gralar aldrig- vi tror pa kommunikation sa vi star aldrig och bara skriker pa varandra), och borjade babbla om att jag inte brydde mig om att vi ska flytta och dessutom var det en massa disk i koket.

"Men for i helvete" sa jag tillslut och diskade den javla disken, vilket da, eftersom jag bara har ett visst antal minuter, gjorde att sedan fick jag stressa ivag till jobbet.

Innan jag gick forsakrade jag mig om att David till fullo forstod vad jag sa nar jag sa:

"David, jag har inte flexitid som du har. Jag maste planera min morgon. Det ar inte det att jag inte bryr mig, men varfor i helvete (jag svar valdigt mycket, en vana som mamma manga ganger forsokt fa mig att sluta med, helt utan resultat kan tillaggas) maste jag gora allt det har just precis nu? Ge mig den javla adressen (han blev namligen ocksa sur for att jag inte hade fragat efter var nya adress nar jag sa att ja, jag maste andra adressen hos min bank. Herregud, hur skulle jag kunna veta att han ville att jag skulle fraga efter adressen? Var tog kommunikationen vagen dar?) sa kan jag fixa min bank eftersom jag gar till min bank varenda dag pa jobbet med mina bankarenden."

Da foll myntet ner och han skamdes ganska mycket. Varfor var jag tvungen att stressa med adressandring pa banken tidigt pa morgonen nar jag anda gar dit varenda dag, hade jag ju resonerat. For att vara rattvis hade jag faktiskt inte sagt det till David forran da, for an en gang gick kommunikationen upp i rok.

Bast att erkanna redan nu, jag ar valdigt langsint. Nu, flera timmar senare ar jag fortfarande skitsur pa David. Sa imorse nar jag sa skulle trava ivag till jobbet efter diskandet, och David stod och slokade i hallen, och sa

"I'm sorry... I love you!"

sa sa jag bara, "Yea. I gotta go. I'm late now."

Men det har ar nog olikheter vi far lara oss att acceptera hos varandra och leva med. Jag kan inte koncentrera mig pa nagot extra pa morgonen eftersom jag har en speciell tid att passa. Vet jag att jag maste gora nagot extra pa morgonen, da maste jag ga upp tidigare, annars blir jag stressad och sur och grinig.

David daremot har haft flexitid i flera ar.

Hur som helst, ska forsoka gaska upp mig annars kommer jag fortfarande vara sur ikvall nar jag kommer hem. Det kommer jag kanske vara anda men jag ska forsoka att skarpa till mig.

Fortsattning foljer :P

Herregud, har knappt sovit nu pa flera natter. Kan inte somna forran jag legat och vridit pa mig ett bra tag, och sedan vaknar jag vid fyra pa morgonen... det borjar bli lite slitigt nu.

Tack och lov att det snart ar midsommar- sedan blir det morkare igen.  

I resten av detta inlagg vill jag ta upp vad jag kallar "tragiska bocker", vad alla andra kallar dem vet jag inte.Det ar det hela fenomenet med dessa trendiga bocker just nu, dar man kan lasa om barn som blir valdtagna av sina pappor, misshandlade av sina mammor, mobbade i skolan och allt annat hemskt mellan himmel och jord, som jag talar om. Bocker som dessa ska vara "verklighetsskildrande" och finns dar sa att man "oppnar ogonen", och vart jag an vander mig tycker jag mig se nagon som frossar i dessa, i min mening, totala litterara katastrofer.

For varfor i hela fridens namn vill man lasa om dessa tragedier? De finns ju dar varje dag ute pa gatan om man vill se dem men nej, dessa blundar vi for istallet. Pa jobbet talar ni med varandra om Pojken Som Kallades Det, nar er grannflicka kanske blir slagen av sina foraldrar, men det valjer ni att inte se for ni vill inte sjalva hamna i problem. Fast dar pa jobbet talar ni om Pojken och latsas att ni vet vad det hela handlar om.

Skarpning.

En annan sak med detta vittspridda fenomen som jag inte begriper ar varfor folk vill lasa det? For det forsta behover forfattaren knappt ens ha talang for att lyckas ge ut en tragisk bok- det saljer anda, men varfor vill du lasa det? Varfor vill du lasa om nagon annans misar? For att sjalv ma battre och inse hur bra du har det?

Sjalv blir jag bara deprimerad. Jag har aldrig last en tragisk bok. Det narmaste jag kommit ar "Ondskan", och den blev jag tvingad att lasa i skolan. I ovrigt har jag helt hallit mig undan allt som har med detta att gora. Varfor utsatta sig for plagan?

Nej.

Vill man ha verklighet kan man kliva ut pa gatan, och dar kan man hjalpa ocksa. Nar jag laser ar det for att jag vill besoka en annan varld.

Idag till middag bestamde jag att vi skulle ata hasselbackspotatis och mozarellafyllda kalkonschnitzlar

Det tog cirka 50 minuter att laga, eftersom hasselbackspotatis tar lite tid, men det var det vart.

Jag vet att det "bara ar tisdag" men maste man ata kottbullar och makaroner bara for att det ar tisdag? Glamour i vardagen ar bra, for nu nar jag sitter har efter middagen kanner jag mig matt och belaten, med en ordentlig middag i magen, och det kanns bra att ha varit lite mer kulinarisk an vanligt. 

Mmmmm

Och kom ihag: mycket protein och lite kolhydrater sa klarar du dig bra! 

Ibland kan man ju undra hur de tanker, om de tanker!

Fick just ett mejl av David angaende en soffa (hans morbror ska gora sig av med en soffa och vi behover en soffa), och han har nu vidarebefodrat det till mig med bokstaverna: FYI

Inget mer.

FIY betyder forresten "for your information".

Inte ens en liten puss eller ens en hel mening. Oforskamt och alldeles for officiellt.

Jag svarade lite uppkaftigt "KKTXHBAI", utan nagot mer.

For er icke datanordar, som jag och David ar, och for er som aldrig spelat World of Warcraft, eller bade och, sa star detta for "Okay okay thanks bye", och betyder typ "jaja", nagot man skriver nar man javlas med nagon och inte bryr sig alls vad de sager. Mycket oforskamt, men vad sjutton, sedan nar skriver man FYI till sin flickvan?

Nej nagon matta far det faktiskt vara tycker jag.

Midsummer

Midsummer is drawing near:

A time for magic in the air.

The shortest night of all the year,

And all you have to do is... dare!

Because if you do you’ll feel the power,

Of Mother Earth as She grows and swells,

As well as that of the single flower,

And the fields, full of fairies and elves,

Hear them out and heed their call,

To feel the wind against your skin,

Making it tingle, but most of all,

Give Her a place in your heart within.

Because then suddenly She might stand before you,

The Goddess, one with skies and trees,

Her hair is flowing and you know She is true,

Since you can hear Her laughter in the breeze,

As She beckons you to take her hand.

My friend, all you need is to twist and twirl,

Love Her and follow Her over the misty land,

Joining Her in the Midsummer Swirl.

Forst och framst, jag jobbar pa tisdagsdikten mor lilla! Du far den senare ikvall =)

Varje dag nar jag ar pa jobbet sa skickas jag ut till banken (summan som jag faktiskt har i vaskan skrammer mig ganska ofta. Jag har gatt omkring med checkar varda 500 000 kronor+) for att betala in checkar och ibland ta ut pengar (idag £1000= ca 14000 kronor...). Vissa dagar maste jag ga till tre eller fyra banker och da tar det lite tid, nagot som jag inte alls har nagot emot i fint vader. Jag far betalt medan jag lyssnar pa min mp3 ute i solskenet och den inte speciellt friska Londonluften- inte helt fel. Ibland blir jag ocksa utskickad pa andra arenden, som for ett par veckor sedan nar Chefen skickade ut mig for att kopa plaster till forsta-hjalpen-ladan.

Jaja, tankte jag, det ar latt som en platt. Men icke.

Det ar viktigt att ni forstar att London ar en kapitaliststad, har finns allting. Ja, naturligtvis, allting finns i Sverige ocksa, men har finns det sa manga fler variationer av allting.

I Sverige nar man vill kopa plaster gar man till apoteket eller ICA, och det finns genomskinliga plaster, hudfargade plaster som man sjalv klipper av fran en lang plasterlangd, sma hudfargade plaster och plaster med Bamse pa.

I England finns det manga fler sorters plaster. Manga fler.

Jag fann mig sjalv sta framfor en hel sektion av plaster. Man kunde kopa plaster pa flaska som man sedan sprutar pa, plaster som andas, plaster som inte andas, vattenfasta plaster, plaster med sprit i sa att de dodar alla bakterier, sma plaster, stora plaster, genomskinliga plaster, halvgenomskinliga plaster, plaster i olika sorters hudfarg (nar jag sedan sade detta till David tittade han pa mig som att jag var korkad och sedan sade han, "Jamen Amanda, alla manniskor har ju olika hudfarg sa det ar klart att plaster ocksa maste ha det sa att de inte syns.")

... ja ni forstar poangen.

Dar stod jag och glodde, medan flera andra personer kom och gick och visste precis vilka plaster de skulle ha.

Jag laste i panik pa ett flertal olika plaster precis vilka mirakel de kunde utfora och blev inte det minsta mer klok. I min mening satter man pa ett plaster om man bloder sa mycket att det inte gar att ignorera (jag ar av asikten att det ar battre om man later bli sa att saret far andas, men tja, har finns ju plaster som andas anda), men har verkade de kunna gora vad som helst.

I slutanded slot jag ogonen, strackte ut handen, plockade helt enkelt upp ett paket och sprang till kassan innan jag hann andra mig.

Det har vansinniga utbuded finns det gallande allting (och herregud, alla saker man kan kopa mot forkylning, som inte ens gar att bota eftersom det ar ett virus. Engelsmannen drogar helt enkelt ner sig nar de blir lite snoriga). Det ar bra ibland, med klader och sa, men ibland blir det lite overvaldigande, till exempel nar det handlar om plaster, eller kakor, eller chips (som det finns typ tusen olika sorter av).

Jag hade en till sadan har incident idag, och jag gjorde det dessutom under stress.

Pa lunchen bestamde jag att nu nar jag har klippt mig vill jag ha lite harvax, sa att jag kan styla mina stripor. Sa jag satte glatt och ovetandes pa mig mina hogklackade skor (jag gar omkring barfota pa kontoret- Chefen har faktiskt inget emot det!), och gav mig ut i Londontrasket.

Overallt, tycks det, ar det byggnadsarbeten pa gang, kan tillaggas.

Nu vill jag bara fraga, har du som tjej nagonsin gatt forbi en byggarbetsplats? Det ar inte sa illa nar de jobbar men nar de har rast... Jag var tvungen att ga forbi en sadan nar alla byggarna hade rast, och de satt allihop langs trottoaren pa rad, och dar var jag tvungen att ga forbi.

DON'T SHOW EMOTION- THEY CAN SENSE FEAR

Herregud, har kandes det verkligen som att jag var ett far pa vag till slakt, och dessutom verkade dessa byggjobbare flytta sig. Overallt dar jag gick forbi satt de, och de hade alltid rast. Forsokte till och med ta en annan vag tillbaka, men dar var ett nytt gang, sittandes pa rast. Jobbar de aldrig?

Hur som helst, jag kom fram helskinnad till Boots (kombinerat apotek med skonhetsartiklar) pa Oxford Street, och gick in, och ned till haravdelningen.

Jag borde vetat battre.

Har fanns det vax i langa rader, tillsammans med all varldens artiklar: olika serum mot flygigt har, beroende pa vilken harfarg du har, tjugo (minst) olika sorters vax- en del med matt effekt, en del med shine, en massa harsprayer och gud vet allt.

Jag stod handfallen. Vad sjutton skulle jag valja?

Jag borjade ga omkring bland hyllorna, och problemet var ju att jag borjade se en massa andra olika saker som jag sakert behovde. Vem behover inte serum mot flygigt har, och kanske schampoo som gor haret tjockare och kanske... Jag erkanner, jag ar lattpaverkad, men jag kom pa mig sjalv och sa "nej!". Det var ju faktiskt bara harvax jag behovde, men fragan var ju fortfarande- vilken sort?

Da sag jag en liten hylla med sma forpackningar av allting. Bra, tankte jag, da kan jag ju testa ett par olika vax, for £1 styck. Dessutom var det "ta tre betala for tva" sa jag fick en liten flaska harspray pa kopet (bra att ha i vaskan). Sa jag klarade mig helskinnad ur det ocksa, utan att spendera en formogenhet pa harprodukter som jag sakert behover jattemycket men har hittills klarat mig utan hela livet.

Pa vagen tillbaka till jobbet sa var jag tvungen att ga forbi byggare pa rast igen.

"Ha!" tankte jag, "Nu ska de fa se!"

Jag vickade lite extra pa hofterna och lyckades se ganska bra ut, om deras ansiktsuttryck ar nagot att ga efter, tills jag snubblade...

Jag ramlade inte, tack och lov, men narapa. Jag hade ju pa mig hogklackat trots allt.

Jag vagade faktiskt inte vanda mig om for att se om de skrattade men det tror jag de gjorde. Jag skulle skrattat om jag sag mig!

Sa jag forsokte fa det att se ut som att jag hade planerat att min "move" hela tiden, och forvandla det till nagot i stil med att puffa till haret eller sa... Ni kan ju gissa hur bra det gick. Jag tror nog jag misslyckades storartat- det kunde nog inte misstas att jag holl pa att, om inte bryta benet, sa atminstone nastan bryta klacken pa skon.

Sa kan det ga!

Naja, jag har ju mitt vax i alla fall. =)

Jasa jaha nu sitter jag har med en pase Gott&Blandat som jag kopte pa IKEA i lordags. Lagom halsosamt efter gymmet! Hehe

Fast ska jag vara arlig ater jag sallan godis.

Gjorde spaghetti carbonara till middag, och nu ar David nykar. Vagen till mannens hjarta gar sannerligen genom magen!

Kollade min referensstatistik och det visade sig att en person funnit vagen till min blogg fran en sokning efter sexiga underklader pa Eniro! Da blev jag banne mig nojd.

Dagen pa jobbet idag har varit lite sisadar. Lite stressigt. Hade egentligen inte mycket jobb men jag blev avbruten hela tiden sa jag blev liksom aldrig klar... Eller ja, klar blev jag ju faktiskt i slutanden, men jag behovde verkligen varva ned pa gymmet. Skont att rora pa sig och stressa ned. 

Sag ett nyhetsinslag imorse om nagon kvinna som hade ordnat song audition for kvinnor over en viss kladstorlek. Ar det verkligen bra, tankte jag for mig sjalv. Damen som tagit initiativet sade att jo, det var det ju, for att visa att storre kvinnor kan ocksa. Men, tankte jag, kommer det inte bara gora "linjen mellan tjock och smal" annu tydligare? Jo, naturligtvis kunde flickorna dar i rutan sjunga himmelskt bra, men faktum kvarstar ju att de ar overviktiga. Overvikt ar en halsorisk. Det ar mitt storsta problem med det hela. Jag tycker att man ska rora pa sig. Jag tycker inte att man ska vara mager... hm, men ska sanningen fram sa ar jag ocksa valdigt paverkad av alla flickor pa olika bilder som ar sa smala, och da kan jag visst tanka att jag ocksa skulle vilja se ut sa. Det ar lange sedan jag var mager, det slutade jag vara i fjortonarsaldern. Nu ar jag fortfarande smal, och jag styrketranar sa jag har muskler, men ibland ibland sa smyger sig tanken in att jag vill ga ner nagra kilo, for att jag vill se ut som "de dar". Fast tja, jag tar det inte alltfor allvarligt antar jag, nu nar jag sitter har med Gott&Blandat.

Sahar tycker jag egentligen: overvikt ar inte bra, mager ar inte bra, men fin och kurvig det ar bra. Sjalv har jag ganska tydliga kurvor nu for tiden men jag tycker det ar valdigt feminint och kvinnligt och det ar ju en kvinna jag ar, eller flicka eller tjej (jag foredrar lady). 

Sa ja, jag tycker att ni overviktiga ska ta tag i problemet och ga ut och rora pa er. Jag blir glad nar jag ser folk som forsoker bli av med sin overvikt. Det ar modigt, for jag kan forestalla mig att folk glor ganska mycket. 

Hm vet inte hur jag kom in pa det, kanske var min Gott&Blandat.

Nej nu ska jag ta en kvallsdusch.

Dusch ar nagot av det basta som finns mmmm