Nu är David på väg till flygplatsen! Hans plan avgår om ett par timmar. =) Ska bli jättekul att träffas igen! Känns som en evighet trots att vi sågs för en vecka sedan, men jag tror det alltid kommer vara sådär. Det blir nog så när man, som vi, bodde så långt ifrån varandra så länge. Har man haft ett förhållande på distans tror jag att man uppskattar varandra mera när man äntligen får vara tillsammans. På det stora hela är jag faktiskt ganska glad att vi bodde som vi gjorde ett tag, det är klart att det var jättejobbigt att inte kunna vara tillsammans hela tiden när vi precis träffats, vi träffades ungefär en gång i månaden under åtta månader, men vi lärde känna varandra väldigt bra. Det enda vi kunde göra tillsammans större delen av tiden var ju att prata över Skype, och vi kan fortfarande ha timslånga konversationer. =)

Och nu kommer han snart hit! =D

Jag måste göra mig iordning snart så att jag kan ta bilen och hämta honom i Västerås i eftermiddag.