Ah idag var det en bra start pa arbetsdagen. Eller ganska bra i alla fall.

Tunnelbanan var som jag trodde, en riktig laxask.. Det har varit ganska mycket problem med Jubilee Line, som jag tar till jobbet, pa senaste tiden. Forra veckan var jag sen till jobbet alla dagar utom en pa grund av tunnelbanan... Sa jag ville verkligen komma i tid idag for forklaringen

"Sorry boss, tube was really late" blir lite uttjatad efter ett tag aven om den ar sann.

Men tja, tunnelbanan var inte direkt sen, men det fanns inte en chans att jag kunde kliva pa det forsta taget som kom. Det fanns inte ens plats for en extra fot dar inne. Fick snallt sta och vanta pa nasta tag, bara tva minuter senare. Problemet ar att minuterna spelar ganska stor roll ibland har i London. Hur som helst jag lyckades komma precis i tid efter att jag halvsprungit till jobbet fran stationen. Jag kollapsade i min kontorsstol nar jag kom hit, flaktandes mig sjalv med Metro- tidningen som man kan plocka upp gratis pa tunnelbanan.

Sa snart jag satt mig ner ringde "buzzern" och jag var tvungen att resa mig igen. En av mina klienter ville komma in.

Det ar ganska roande faktiskt nar mina klienter inser vem det ar viktigast att halla pa bra humor har pa kontoret. Det ar namligen jag som skickar rakningar till dem.

Nu kom den har mannen in med en kasse full av solglasogon (och jag hade inga solglasogon innan idag) av markena Christian Dior och Dolce&Gabbana. Han koper och saljer grejer, den har mannen, kan tillaggas, och nu nar han kom pa besok sade han:

"Oh hello there my dear. I just got hold of these sunglasses and thought you might fancy a pair! Oh no actually, do pick two!"

"Oh you are so sweet" kuttrade jag och kastade mig glatt ned i kassen.

Sa nu ar jag tva Diorsolglasogon rikare- en mycket bra start pa dagen!

Mandagmorgon....

Dags att ga till jobbet, sa snart jag sminkat mig och fixat haret.

Jag hoppas att tunnelbanan inte ar sa jobbig. Mandagar kan vara ganska packade, av nagon anledning. Och alla behover nya biljetter och sa vidare.

Det ar som en laxask! 

HERREGUD jag blir sa less. Ja. Faktiskt.

Overallt har i London saljer alla marken for beauty products flaskor med kramer och sprayburkar och jag vet inte allt med sa kallad "fake tan". Det ar "bra" for alla de som inte kan eller inte har tid att sola, antar jag. Det senaste jag sag var ett marke som pastod att deras solbranna pa burk blir battre dag for dag for en "naturlig" branna. Jasa jaha.

Varfor ar det denna hysteri kring solbranna? Maste man bli solbrand pa sommaren?

Det ar val bast att jag tillagger snarast att nej, jag ar inte bitter och avundsjuk pa alla dessa bruna manniskor. Jag har sjalv en oerhord tendens till att bli brun nar jag ar ute i solen. Far farg bara jag tanker pa sol, och mitt har blir valdigt blont.

Men jag vill inte bli brun.

Jag trivs med att vara blek. Fast jag vill garna att haret ska bli ljusare, men det bruna skinnet klarar jag mig bra utan.

Varfor da?

Tja, alla andra manniskor ar bruna och jag vill faktiskt sticka ut lite, sa jag behaller garna min bleka hy. Sedan har jag ju aven en liten svaghet for det gotiska sa blek hy och svarta klader ar min favorit. Fast det ar svart pa sommaren eftersom jag blir brun sa fort jag sticker nasan utanfor ytterdorren.

Det har att forsoka att inte bli sa solbrand ar nagot jag borjat med sedan forra varen, och forra sommaren inneholl ganska manga kommentarer fran vanner och speciellt deras mammor som sa "men Amanda ga ut i solen lite du ar ju sa blek".

Vad, undrar jag, ar det for fel i det? Det ar har hysterin kommer in. Varfor maste man vara brun? Ar det mer halsosamt att vara brun? Ar det vackrare att vara brun? Har man battre sex om man ar brun?

Det har gatt sa langt att alla stackare som inte kan bli bruna naturligt maste kopa en solbranna.

Det kan ju faktiskt tillaggas att sitta ute i solen och bli brun ar inte alls bra for din hy.

Nej sager jag. Bojkotta solbrannan! Eller i alla fall hysterin kring den.

Den andra delen av inlagget handlar om fafanga, eller kanske vad som kan klassas som fafanga.

For nagra veckor sedan fragade Kieran mig om jag hade nagra daliga vanor. Sjalv roker han, sa han ville att jag ocksa skulle ha en dalig vana.

"I mean," sa han, "you're perfect but seriosuly, no one can be that perfect."

Mhm tankte jag, vad har jag for dalig vana?

Jag brukade bita pa naglarna och nagelbanden och det var min daliga vana men det gor jag inte langre. Jag roker inte eller dricker. Jag ater halsosamt och ror pa mig. Har jag nagon dalig vana?

Jag har funderat over det har i flera veckor och jag kom fram till, nar jag stod framfor spegeln en morgon, att jag ar faktiskt ganska sa fafang. Jag spenderar, pa vardagsmornar, cirka 30-40 minuter pa mitt utseende och har talar jag bara om smink och frisyr. Utover det sa duschar jag och klar mig ocksa (och frukost sa klart men det ar inte riktigt relevant just nu). Forutom det sa tillkommer ju allt annat: kroppslotion, ansiktslotion, ansiktsmask ett par ganger i veckan, gar till gymmet, fixar naglarna, harinpackningar...

Hur mycket tid lagger jag ned totalt pa mitt utseende?

Jag kom fram till att nog fafanga kan klassas som min daliga vana.

Men ar det egentligen en dalig sak, att bry sig om sitt utseende? For med det kommer oundvikligen ett ansvarsfullt omhandertagande av min kropp.

Var gar gransen mellan att ta hand om sig sjalv och fafanga?

Jag kan ga utanfor lagenheten utan att sminka mig och ordna haret, men nar jag gar till jobbet eller ut nagonstans sa vill jag gora det basta av mitt utseende. Andra manniskor respekterar dig dessutom mer om det syns att du tar hand om dig sjalv.

Jag har fortfarande inte bestamt mig for om jag ar fafang eller bara man om mig sjalv, och, om jag ar fafang ar det da min daliga vana?

Kieran erkande i alla fall att han alskar att ga ut med mig for det far honom att se ut som "the man". Och nar jag gar ut med honom, och med min pojkvan ocksa sa klart, sa ser jag faktiskt till att gora det "lilla extra", for jag tycker det ar artigt. Det minsta jag kan gora nar jag blir bjuden pa middag at val att se sa bra ut som mojligt.

"I mean," sa Kieran igar, "you're like an expensive hand bag on my arm. It's great. Not that I just see you as an object but you know... when I'm with you in here people look at me and they think 'he's a lucky devil'."

"I know," sa jag och flinade.

Den har bilden designade jag at mor min forra veckan =)

Ni kan se skiss som scannades in och sedan det fardiga resulatet! 

Da var det tisdag igen och dags for tisdagsdikten!

Skrev den nu har pa morgonen faktiskt, ibland far man ju en snilleblixt aven om det inte hander overdrivet ofta kanske. =)
Den saknar titel som de flesta av mina dikter. Du far komma pa en titel sjalv!

Surrounded by the summer breeze there in the night,

I can feel the desire rising within,

And with your beloved name on my lips,

I imagine your slender fingertips,

Gently and tenderly touching my skin

As the stars above shower me with crystal light.

Although I dare not call to and cry out for you lest

I by accident should clip your wings,

Making you evaporate and disappear...

But suddenly you are beside me to expel my fear,

Giving me your love- the simplest of things,

As you stroke my hair and hold me tight against your chest.

Resten av detta inlagg tillagnar jag guds vackra skapelse- Mannen.

Skillnaderna mellan man och kvinnor slutar aldrig att forundra mig.

Det ar underbart =)

Men ibland kan det ju ga till overdrift saklart fast oftast tycker jag det ar fantastiskt hur olika vi ar och hur olika vi tanker. Varje dag ar ett aventyr nar man bor tillsammans, atminstone ar det sa for mig och David. Nu kan han ju i alla fall laga mat ordentligt men i borjan var det mest katastrofer i koket.

Ibland blir jag forstas ocksa lite trott... Man och stadning gar inte sa bra ihop. David stadar visst, men bara om jag sager at honom att satta igang. Han bryr sig inte sa mycket om lite damm i vrarna medan jag tycker att vi ska faktiskt stada en gang i veckan.

Sedan ar det det dar fenomenet med strumpor som ska tvattas. Nar man tar av sig en strumpa har den ju en tendens att skrynkla ihop sig till en liten boll. Om man da vill tvatta den och fa den ren sa maste man faktiskt dra ut den igen innan man stoppar in den i tvattmaskinen.

Man drar inte ut sina strumpor innan de stoppar dem i tvattmaskinen. Det ar nastan ett klart faktum verkar det som.

Nu ar det sa att det oftast ar jag som satter pa tvatten. Hur mycket jag an sager det till David sa inser han inte att om man inte tvattar sa har man inga rena klader sa det ar jag som 99% av gangerna tvattar.

En dag undrade David varfor hans strumpor aldrig var riktigt rena...

"Tja," sa jag, "du ratar ju inte ut dem innan de ska tvattas."

"Men..."
"David, tro inte att jag, som ar den som tvattar har, tanker sta och innan jag stoppar in tvatten i maskinen, rata ut alla dina strumpor. Det far du faktiskt gora sjalv."

"Jaha.. ja ja..."

Han borjade rata ut sina strumpor... i ungefar en veckas tid. Nu ar de sma bollar igen... Vi far val se hur lang tid det tar innan han kommer pa det!

Haromkvallen lyckades David ocksa att branna ett finger pa brodrosten, och fem minuter senare hyvla sig i tummen pa samma hand med osthyveln (den har jag importerat fran Sverige), och han var grinig hela kvallen efter det och hade sa himla ont i handen igarmorse att han inte ville ga till jobbet.
"Men sluta nu," sa jag och korde ut honom.

Igarkvall var tummen lite svullen och varlden verkade ga under.

"Imorgon ar den inte svullen langre och kommer vara lakt pa fredag," sa jag glatt.
"Nej... imorgon kommer det vara mycket varre. Och sen kommer det vara sa i flera dagar. Pa fredag kanske den kan borja laka om svullnaden gatt ner."
"David du har ett litet skarsar pa tummen efter osthyveln. Det ar inte ett dodligt sar."
"Det gor faktiskt ont!"
"Jaja."
Gissa vem som hade ratt?

Imorse var all svullnad borta.

Det roliga ar att sa har ar det varje gang David ar sjuk eller har gjort sig illa. Och inte bara David, de flesta man reagerar sa har! De ar macho hela tiden men sa snart de far en forkylning ar de inte sa kaxiga langre.

Det ar ganska roande =)
Jag kopte lite plaster at David hehe. Lite medlidande kan han ju i alla fall fa! =)

Sedan ar det ju alla andra skillnader mellan man och kvinnor.

Man talar om saker och reder ut dem pa en gang, kvinnor tar lang tid pa sig innan de ens sager nagot.
Detta ar nagot som alla kvinnor kan jobba pa. Communication is key.

Ett av mina favoritexempel ar den klassiska konversationen,

"Men alskling vad ar pa tok?" undrar mannen oroligt.

"Inget."

"Jo men jag ser ju att nagot ar fel!"
"Nej det ar ingenting."

"Ar det sakert det?"
"Ja! Sluta tjata."

"Jaha jaja..."
Ett ogonblicks tystnad innan kvinnan till sist utbrister,

"Om du alskade mig sa skulle du veta!!!"

Jag kan lova er kvinnor att 99% av alla män foredrar om ni helt enkelt sager ratt ut vad som ar fel om nagot ar fel istallet for att bara vara tyst. De uppskattar att ni berattar for dem, for da har de en chans att gora nagot at saken, och män tycker om att losa problem direkt.

Män kan inte läsa era tankar!

Jag kan inte upprepa det ofta nog.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur mitt blogginlagg kom in pa det har, men jag har bara en sista sak att tillagga.

Kvinnors största problem är att män inte kan läsa deras tankar och mäns största problem är att de inte kan läsa kvinnors tankar.

Igarkvall var kvallarnas kvall.

Jag och Kieran hade bestamt att vi skulle "hang out after work". Sa halv sex motte Kieran upp mig och vi traskade glada i hagen ivag till en pub uppe pa ett tak pa en byggnad. Jattemysigt: solsken och vin uppe i den nagotsanar friska luften i centrala London. Gott sallskap ocksa- som jag namnt tidigare ar Kieran i princip en manlig version av mig sjalv sa vi har mycket att prata om. Vi bestamde ocksa raskt att nasta gang tar jag med David, och Kieran sin flickvan Sarah for att undvika onodiga misstankar fran dessa hall.

Kvallen fortskred fint med var flaska rodvin dar uppe pa taket och vi upptackte att vi bada ar intresserade av ockulta saker. Aven om tva stycken personer ar intresserade av detta sa betyder inte det att de nagonsin upptacker det. Som jag och Kieran konstaterade sa ar det inte nagot man namner pa en gang till nagon man nyss lart kanna. En del manniskor reagerar namligen ganska lustigt.

Oftast nar de ser mitt halsband, som ar ett pentagram, sa fragar de forst om jag ar judinna. Jag sager nej. Det roar mig alltid lika mycket, for det betyder alltsa att inte bara saknar folk kunskap om vad ett pentagram ar, men de har heller ingen aning om hur en Davidsstjarna ser ut. Herregud hur svart ar det att se skillnad pa en fem- och sexuddig stjarna?
Nar vi sa har rett ut att nej, jag ar inte judinna, sa ar nasta fraga, eller snarare upplysning,

"Ah sa du ar en san dar satanist alltsa."
Och nej, jag ar inte satanist heller. =)

Sa da nar jag sager "nej, jag ar intresserad av ockulta saker", brukar nasta replik vara "aha du ar en haxa. Offrar du djur och sant, och dansar naken utomhus?"
Nar jag fortfarande bodde i Sverige brukade jag vaxla mellan tva svar.

1. "Ja jag ar en haxa eller nagot ditat, nej jag offrar inte djur eller dansar naken."

2. "Japp jajjamensan ser du, offrar getter sa ofta jag kan och dansar naken hela tiden, speciellt pa vintern."

Forestall er att dansa naken i Sveriges vinter. Skulle du gora det?
Nej, inte jag heller.

Sa som ni forstar, med dessa ganska vanliga reaktioner fran folk och fa, sa ar intresse for det ockulta oftast inget man namner om folk inte fragar. Men har upptackte vi alltsa att bada vi ar intresserade av detta. Ett utbyte av bocker kommer att ske. =)

Efter ett litet tag bestamde vi oss for att vandra vidare till en annan pub. I England stannar man oftast inte pa samma stalle och dricker hela kvallen, utan man gar till flera olika for lite variation.

Vi inforskaffade raskt mera rodvin och satte oss muntra till sinnes ute i kvallsluften. Bada Kieran och jag var vid det har laget ganska fnittriga och jag minns inte riktigt vad vi pratade om men det var roligt i alla fall. Jag har ett minne av att jag spadde hans framtid i hans handflata- inte min favorit men jag hade ju inte korten med mig.

Vi konstaterade ocksa att kvinnor bor kla sig i hogklackat och kjol, ha langt har och att jag borde ha en papperspase pa huvudet for att undvika alla mina olika beundrare.

Nar klockan borjade narma sig tio bestamde vi att det var dags att dra sig hem. Det har ar ocksa ett engelskt dryckesbeteende, nar de gar ut och dricker i veckorna stannar de inte alltid ute hela natten. Det ar okej att bara ga ut for ett par drinkar nagon timme om man vill, och vara hemma till nio. Sa nu letade vi oss fram till en tunnelbanestation.
Nar jag dricker alkohol sa kan jag for det forsta inte dricka sa mycket for jag ar inte speciellt stor. Den andra saken jag maste ta med i beraknande ar att aven om jag slutar dricka sa betyder det inte alls att jag borjar nyktra till. Min kropp lagrar alkoholen sa jag fortsatter att bli mer och mer berusad tva-tre timmar efter att jag slutat dricka, men det tankte jag inte pa igar. Sa nar vi lamnade den sista puben var jag inte speciellt full alls, men det blev varre och varre. Som tur var eskorterade Kieran mig till Canada Water Station dar jag och David bor, men nar jag val var hemma bakom las och bom kunde jag knappt sta upp langre.

Imorse nar jag vaknade hade jag absolut ingen lust alls att ga till jobbet. Nu ar klockan 12.30 har och jag ar antligen nykter igen... tror jag.

Saken ar att jag alltid fnyst at och foraktat de stackars sjalar som stannar hemma fran jobbet for att de drack lite mycket foregaende kvall, sa det var bara att bita ihop and get on with it.

Efter en dusch (mmm gudomligt), en frukost bestaende av ett apple plus ett par flingor med en skvatt mjolk och ett tack till gudarna for make-up sa kande jag mig inte ett dugg redo att mota dagen men bestamde mig for att gora det anda.

Om du nagonsin blir full i London... att aka tunnelbana dagen darpa ar inte en bra ide. Jag var latt illamaende hela vagen till jobbet.

Nar jag kom hit pratade jag med mamma pa msn och ville ha lite medlidande. Jag borde vetat battre...

"Vissa straffar Gud medsamma!"

Jaja. Men det var vart det =) Har tagit mig igenom morgonen ganska bra och snart ar det dags for lunch. Tror att jag ska kopa en baguette. Det finns en jattebra liten resturang eller liknande pa hornet har och de saljer underbara baguetter. En av minda beundrare ar dar inne dock sa det kanske far bli en papperspase pa huvudet.

Da var det dags igen =)
Den har dikten skrev jag for mer an ett ar sedan och sa kanner jag mig fortfarande ibland.

Ice Queen

The chill in my touch,

Can rip you apart.

I have feelings like flakes,

And a frozen heart.

My skin might look rosy,

But everyone who tries,

Knows they are deceived...

I’m a queen made of ice.

What can I express?
Not ever love and never rage.

I have built myself a castle.

I have my feelings in a cage.

I stay there, hidden,

With the smiles that I fake,

Behind my glittering ice barrier,

That no one will ever break.

But perhaps it can melt?

For tre veckor sedan var det, som nu, en rod mandag efter helgen har i England. For tre veckor sedan pa tisdagkvallen efter langhelgen insag jag att jag glomt att ata ett av mina p-piller. Fragan var bara, vilket?

Ja for sa oansvarig var jag, jag visste inte ens vilket jag hade glomt. Det kunde vara antingen sondagens, mandagens eller rent av tisdagens (och da var det ju ingen skada skedd eftersom jag kan ta mina piller nar som helst pa dagen) men faktum kvarstog att pa tisdagkvall var jag ett piller kort och jag kunde inte vara saker pa vilket av dessa alternativ det var. Langhelgen gjorde mig forvirrad, och vad varre var tja... det var ju langhelg och det betyder extra mys med pojkvannen. Sa pa onsdagmorgon rusade jag till apoteket innan jobbet och kopte ett dagen-efter-piller (mitt forsta nagonsin) som verkar 72 timmar efter "olyckan". Men skulle det fungera? Problemet var att eftersom jag precis haft mens kunde jag inte ta ett graviditetstest sa i tre veckor har jag gatt och funderat over det har. 

Idag fick jag antligen min mens, precis nar den skulle komma, och jag ar oerhort lattad. Fast, allt det har fick mig att fundera.

Vad skulle jag gora om jag var gravid?

Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn. Kanske senare men inte ens det ar sakert. Om jag nu var gravid nu da, vad skulle jag gora?

Abort?

Ja det var min forsta tanke. 

Sedan borjade jag fundera over en mojlig abort.

Varfor skulle jag gora en abort? 

For att jag ar for ung for att fa barn. Jag ar nitton ar.

Jag har hela livet framfor mig och ska snart borja plugga- jag kan inte ha barn da.

Jag och David har inte ekonomin att ha barn nu.

Men.... det ar ju ett barn. 

Jag upptackte helt plotsligt att det har varit sa latt for mig att saga att om jag nagonsin skulle bli gravid olagligt, av olycka eller om p-pillren inte fungerar 100% (de har ju faktiskt typ 0.001% felchans), sa skulle jag gora abort men nu nar jag var i situationen nar jag faktiskt inte visste helt sakert hur det var sa fick jag en annan syn pa det hela.

Nar ar ett barn en individ?

Har man ratt att bestamma dess ode?

Alla dessa fragor har varit i mitt huvud de senaste veckorna.

Forsta mig inte fel, jag tycker fortfarande att en kvinna har ratt att bestamma detta sjalv, jag foresprakar inte abortforbud men jag vet inte langre hur jag sjalv skulle gora och jag tror det ar viktigt att alla kvinnor funderar over det har for en dag kanske ni finner er i en situation nar ni maste valja. Jag tror att det ar bra om man har funderat tidigare och har svaren klara for sig sa att man inte fattar ett beslut grundat i panik. 

Det har ar en sa kanslig fraga men jag tror att alla maste ta stallning.

Jag kom fram till att jag skulle gora abort.

Varfor?

Jag ar for ung for ett barn. Jag vill att om och nar jag valjer att skaffa barn sa ska jag kunna ge det ratten till ett bra liv, ett tryggt liv, och for att jag ska kunna gora det maste jag ha en utbildning, stabilitet... Helt enkelt mer an vad jag har nu. Foraldrakarlek i all ara men jag kanner att bara karlek till barnet staller inte mat pa bordet. Mitt barn har ratt till en uppvaxt som innehaller mer an "att inte ha rad" och "min mamma ar arbetslos" sa jag vill forsakra mig om att jag kan ge det.
Det var anledningen till att jag bestamde mig for att om jag nu var gravid sa skulle jag gora abort.

Nu var jag inte gravid och jag ar oerhort lattad.

Samtidigt kan jag inte lata bli att undra om dagen-efter-pillret var vad som sag till att jag inte ar gravid, som det ska gora. Jag kan inte lata bli att undra om jag kanske anda har forsakat ett annat liv inuti mig.

Sa kom igen kvinnor. Glom inte pillren eller vad ni anvander for att skydda er och fundera igenom abortfragan ordentligt sa att ni inte behover ta ett beslut pa staende fot.