Direktlänk till inlägg 8 maj 2007

Hemlängtan och dikter

Av Amanda Lindberg - 8 maj 2007 17:30

Ibland trots att du har gjort nagot som du vill gora sa ar det vissa ganger sa svart att du knappt vet vad du ska ta dig till. Mamma skrev ett inlagg igar i sin blogg om mig och Putte, min lilla hund, som jag inte sett sedan innan jul och jag saknar honom sa oerhort. Just nu kan han inte bo med mig i England for lagenheten jag och David hyr tillater inte hund. Vi flyttar om tva manader och jag gor allt jag kan for att hitta nagonstans dar jag far ha min hund. Han ar "bara en hund" for manga kanske, men inte for mig.

Att byta land ar svarare an jag trodde. Det ar manga saker jag saknar fran Sverige, inte bara min hund aven om det ar den varsta saknaden. Mina foraldrar saknar jag saklart ocksa, och vanner, men de kan jag prata med. Jag kan inte direkt prata med min hund over Skype- det skulle i alla fall bli en nagot ensidigt konversation.

Jag saknar filmjolk ocksa. Har har de bara sma burkar med sot yoghurt. Usch.

Och jag saknar min skog. Dar jag bodde i Sverige finns det skog, och speciellt en bit skog som jag och min hund ofta tog promenader i. Har finns ingen skog. Det finns asfalt och parker. Jag alskar London, det finns nagot for alla i London och det ar underbart att bara kunna ge sig ut utan att planera nagot och anda ha en bra dag eller kvall, men det finns ingen skog.

Ja ibland ar det svart att gora det man vill gora. Manga har foreslagit att jag kan aka hem och halsa pa ofta men jag tror faktiskt inte att det ar en bra losning. Det kanns som att jag maste "bo in mig" har innan jag borjar aka till Sverige igen med jamna mellanrum. Plus att jag inte ens vill traffa min hund innan jag kan ta med honom hit, for nu ar vi dar igen: nar jag akt ifran honom en gang till sa kan jag inte prata med honom.


Mamma foreslog att jag, som skriver dikter ibland, skulle posta en emellanat, sa har kommer en.
Jag har inte skrivit en enda dikt pa svenska sedan tva ar sedan sa jag ar lite ringrostig. Har bara skrivit pa engelska under ett par ar. Anledningen var att det ar annu ett satt att bemastra spraket. Men har ar min forsta svenska dikt sedan tva ar tillbaka. Den ar namnlos men enjoy.


Jag sluter ögonen för en sekund,

och tror mig se stigen jag gått tusen gånger.

Stigen där du kan vara ensam en stund.

Stigen som bär på hemliga sånger.


Den lyses upp av solens glittrande strålar,

som bryts så näpet ibland av trädens grenar.

älvorna använder dem när de målar

sina eviga mönster på blommor och stenar.


Tillsammans går jag med min bästa vän,

han som kan lyssna utan att svara.

Jag väntar fortfarande på att möta honom igen

och önskar att det var på stigen jag nu kunde vara.


Men när jag öppnar ögonen åter,

blir jag sa besviken att jag nästar gråter,

för vad jag ser är inte stigen, bara den vanliga parken,

som är full av både folk och giriga duvor på marken.



Hm den kan tala redigering men den formedlar ganska bra.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Amanda Lindberg - 21 augusti 2007 11:51

Vi kom hem i lordags mitt pa dagen men sedan pa kvallen kunde jag inte sova trots att jag varit uppe sedan klockan fyra pa morgonen. Jag var jatteledsen helt enkelt. Nar jag ar valdigt upprord, eller glad ocksa for den delen, sa ar mitt satt att hant...

Av Amanda Lindberg - 21 augusti 2007 11:26

Suck. Jag forsoker vanligtvis att inte tycka synd om mig sjalv men idag ar det banne mig svart. Forsoker hitta ett tempjobb, och ska pa registrering hos en agnecy klockan 15.30 idag, som jag hoppas gar bra. Har jag tur ringer de redan imorgon och sag...

Av Amanda Lindberg - 18 augusti 2007 21:44

Ja nu ar jag har igen. Kanns bade bra och jobbigt att vara hemma, for det ar ju egentligen hemma nu, men nu nar jag varit i Sverige sa kommer jag sakna det mer igen. Har varit uppe sedan klockan fyra imorse, var hemma i lagenheten igen runt lunchtid...

Av Amanda Lindberg - 9 augusti 2007 10:57

Nu är David på väg till flygplatsen! Hans plan avgår om ett par timmar. =) Ska bli jättekul att träffas igen! Känns som en evighet trots att vi sågs för en vecka sedan, men jag tror det alltid kommer vara sådär. Det blir nog så när man, som vi, bodde...

Av Amanda Lindberg - 7 augusti 2007 21:08

Ja imorse bar det av till stranden. Mor min köpte med lunch, varsinn sallad, det är lagom så här i värmen, för varmt är det! På stranden var det en massa folk som vanligt, mycket barnfamiljer och ungdomar. Det är en populär badplats där vi var. Var e...

Ovido - Quiz & Flashcards